Sida 348
Vid Fjärde armén
Man såg väl något eldfenomen, och eftersom pjäserna voro inställda på förhand, så gav man ett lag. Men nu hade vi dagsljus och öppen terräng framför oss. Det berättades här — i samband med avrådandet från att fortsätta framåt — en historia från ett anfall som från tysk sida gjorts en av de närmast föregående dagarna för att bemäktiga sig en framskjuten fransk ställning i trakten av Souain. Stöten utfördes i skymningen, men misslyckades. Flera tyskar blevo liggande på platsen. De lätt sårade fördes i fransk fångenskap, men tre karlar voro så svårt däran att de ansågos värdelösa och fingo ligga kvar. De närmaste franska soldaterna tyckte synd om dem och gingo var natt i mörkret fram med mat och vatten, ja, till och med cigarretter. En vacker dag gick en modig tysk läkare med några sjukbärare fram från den tyska linjen. Man medförde en Röda korsets flagga, buren högt på sin stång. Först smällde några franska skott, men sedan fransmännen förstått vad meningen var, blev det tyst och stilla och ingen fanns, som ville störa räddningsarbetet. Läkaren kunde föra sina skyddslingar i säkerhet.
Vid en annan reserv, där vi språkade en stund med grårockarna, hade en löjtnant Johannes för någon tid sedan blivit dödad. Kring högen, som gömde hans stoft, stod ett verkligt batteri av granater; det såg ut som en kägelbataljon, där kungen var korset. Unga tallar hade också blivit satta till vakt kring löjtnantens grav.
Efter ett par timmars gästning hos dessa älskvärda, glada, tappra och manliga män, anträdde vi återtåget till flygstationen, där vakten avlämnade rapport till
Källa: Project Runeberg ·