Sida 360
Lugna dagar
förfinade kultur med rätta så stolta fransmän, öppnat en regelbunden import av svart och brunt människomaterial från främmande världsdelar. Men verkliga soldater ha tyskarna flera. Praktiskt taget är deras land fritt från fiender — med undantag av 600,000 fångar. De kämpa sin strid på fiendens grund.
Lördagen den 3 oktober förflöt i största lugn. Det är ganska skönt att vila någon gång, när man eljest alltid är på språng. Middag intog jag klockan ett hos professor Zinsser och i sällskap med de läkare som stå under honom. Bordet var dukat på gården. Över våra huvuden susade tyska dubbeldäckare och Gothaduvor. En glad och tjänstvillig franciskanerbroder passade upp vid bordet och deltog därvid livligt i samtalet. Efter middagen kom en förnämlig gammal pater Müller på besök. Tid efter annan passerade franska fångar förbi oss. Ett par sådana buro en sjuk tysk till järnvägsstationen, medan andra på dragkärror forslade kol till sjukhusen. Jag fotograferade en skara om aderton man på väg till sitt middagsmål. Till och med på bilden skall man kunna se att de äro vid ypperligt lynne och hull och väl ombonade mot kyla och regn. Obetalbara äro de scener man bevittnar, då man passerar fångar och deras väktare. Vid ett sådant tillfälle såg jag en fångväktare klappa en fransk soldat på axeln och hörde honom med faderligt beskyddande stämma säga: Hier hast du eine Cigarrette, mein Bursch. Varpå fransmannen kamratlikt nickande och småleende mottog cigarretten med ett merci och tände den på tyskens pipa. Bland soldaterna ser man inga tecken till nationalhat. Men i den franska pressen
Källa: Project Runeberg ·