Sida 403
Till Belgien
utanför Waterloo byggda hall, där ett jättelikt panorama, mätande 110 meter i omkrets, skänker en förträfflig bild av ett av slagets mest dramatiska ögonblick. Särskilt fästes uppmärksamheten vid den grupp, som betecknar marskalk Neys rasande anfall med det franska gardeskavalleriet på Wellingtons artilleri- och infanterilinjer sydväst om Mont S:t Jean. I förgrunden ligga döda soldater och hästar bland gräs och bråte, allt framställt i naturlig storlek och fristående föremål och med illusorisk verkan övergående i den målade duken med dess förträffliga perspektiv. Där skönjer man på något avstånd Napoleon på sin vita häst och åtföljd av sin stab samt i fjärran den gamle husaren Blücher och hans preussare, som den dagen räddade England från undergången. Man ser de brinnande byarna runt omkring, vägarna med sina alléer och dungarna vid Ohain och Château de Goumont.
Men verkligheten själv är mera lockande. Jag går upp till toppen av den 60 meter höga kulle, som krönes av ett lejon av kolossala dimensioner, avtäckt tio år efter slaget av nederländska regeringen. Lejonet är gjutet av tagna franska kanoner och på dess sockel läses endast: XVIII Juni MDCCCXV. Det är icke den besegrade titanen som symboliseras av detta pompösa lejon, utan de förenade makter som gjorde slut på hans saga. Den sårade bronsörnen på sitt klippblock, nyligen uppsatt av fransmännen till minne av slaget, betecknar på ett värdigt sätt Napoleons och de franska vapnens ärofulla men olyckliga kamp. Men lejonet står däruppe och blickar trotsigt ut över den minnesrika nejden.
Källa: Project Runeberg ·