Sida 406
Till Belgien
halvannan mil långa sträckan in till Brüssel. Vägen är stenlagd och liknar en enda fortlöpande gata med hus vid hus. Den elektriska spårvägen är i gång och hela små tåg passera, fulla av tyskar och belgier. Byar och förstäder ligga här i oavbruten följd, livet och rörelsen tilltaga. De gråa vakterna med bajonett på gevären synas ofta, men allt är lugnt och fredligt. Dock känner man de vredgade blickar som träffa militärbilen och dess tyska flagga. Där gå stolta kvinnor med högburet huvud och sammanbitna tänder, där gå gamla damer i svarta sorgedok och äldre män med rynkade ögonbryn och händer, knutna i fickan.
Nattmörkret hade börjat, då vi nådde huvudstaden i det tyska generalguvernementet Belgien, men gatorna voro väl upplysta och från butikers och restaurangers fönster strålade ljuset. Och det var mycket folk ute och vandrade, men däremot inga andra åkande än tyska officerare och soldater.
Vi köra fram till hörnet av Rue de la Loi, där vi hejdas av en dubbelpost. Jag visar mitt papper för karlarna, de gå ur vägen, och vi köra vidare till ministärernas palats. »Var bor generalguvernören?» frågar jag min chaufför, och han svarar att vi genast äro framme. Han stannar utanför Ministère des Sciences et des Arts. I porten ser man en stark vakt. Jag föres över en gård och in i en lång korridor med tyska namnplåtar på dörrarna. På en stod löjtnant Massebus’ namn, och det var just honom jag sökte, ty han var en av adjutanterna. Han meddelade att generalguvernören hela dagen varit vid det belägrade
Källa: Project Runeberg ·