Sida 407
Till Belgien
Antwerpen, men säkerligen skulle komma hem till niotiden, om jag då ville förnya mitt besök.
Jag åkte därför till Palace Hôtel, som med sina fyra hundra rum till allra största delen var upptaget av tyska officerare. På utsatt tid befann jag mig åter i vestibulen till generalguvernörens mottagningsrum. Flera officerare väntade där. Bland dem gjorde jag bekantskap med en man, vars namn jag redan hört nämnas, kapten Dreger, ingenjör hos Krupp och en av dem som konstruerat 42 cm:s-mörsarna. Detta var nu ett ämne som man inte borde tala om, men i stället berättade kapten Dreger att han i oktober 1908 kommit till Bombay en vecka sedan jag lämnat denna stad och att han sedan bokstavligen förföljt mig över Colombo, Penang, Singapore, Hongkong och Shanghaj — allt med en knapp veckas mellanrum.
»Vem är det som är inne nu?» frågade jag.
»Jo, det är fru Martha Koch från Aleppo,» svarar en adjutant, »hon har med man och barn bott trettio år i nämnda stad. Generalguvernören hör till familjens gamla vänner från den tid, då han vistades i Turkiet. Nu har hon kommit hit för att erbjuda Röda korset sina tjänster.»
En officer, som under dagens utfärd varit med generalguvernören, skakade på huvudet och sade: »Det är ett under för varje dag vi få honom levande hem med oss. Han utsätter sig för de rysligaste risker. Häromdagen susade en granat några meter över hans huvud och han bara smålog.» En annan officer inföll: »Ja, han tyckes njuta av faran, han
Källa: Project Runeberg ·