Sida 409
Till Belgien
är han också en mycket lärd man, som utgivit många krigshistoriska arbeten av hög rang, icke minst från tysk-franska kriget 1870—1871, i vilket han deltog.
Då vi blivit ensamma, berättade han för mig den stora nyheten om Antwerpens fall samma dag och de tyska truppernas intåg klockan tre på eftermiddagen. Det var därför icke så underligt, att vi från Waterloo icke hade kunnat höra någon kanonad. Jag tog mig genast friheten att fråga om det var tillåtet att besöka Antwerpen ju förr desto hellre, då det kunde vara både intressant och lärorikt att veta, hur en nyerövrad storstad tog sig ut. Ja, naturligtvis! Jag kunde få se snart sagt vad jag önskade, och vad Antwerpen beträffade, så kunde jag komma igen följande morgon strax efter klockan sju, så skulle jag få veta om jag redan då utan alltför stora risker kunde fara dit.
Sedan vi talat om ställningen ännu en stund gick jag hem. Klockan var då tio enligt tysk tid, som efter ockupationen blivit införd och som är en timme före den belgiska. Redan klockan nio stängas butiker och restauranger och det är tyst och stilla på gatorna. Över torget vid Palace Hôtel och Gare du Nord får man icke gå; gör man försök i den vägen, blir man hövligt motad av belgisk polis och även civila belgier. Det beror väl mest därpå, att torget skall hållas fritt till militärbilerna, av vilka alltid långa rader stå och vänta framför de nämnda byggnaderna.
Spårvagnarna sluta sina turer klockan tio. Sedan är staden öde och tom och dess befolkning har gått till vila.
Källa: Project Runeberg ·