Sida 424
Antwerpen dagen efter dess fall
Det bär åter förbi ruiner och nakna, naggade murar. På en fältbro av trä med vanlig landstormsbevakning fara vi över Nethe, där den permanenta bron blivit sprängd av belgierna. I en by, jag minns ej vilken, hade kyrkan lidit hårda slag av beskjutningen, och på den öppna platsen framför dess ingång stod en staty av den helige Kilian — utan huvud.
Utmed kanten av ett tomatfält kommer ett urgammalt par knogande med sitt pick och pack på en skottkärra och med tvenne getter i ledband. De hade tydligen, undan de kämpande arméerna, dragit sig tillbaka till någon fredad plats i grannskapet. Nu kommo de igen för att se efter, om det fanns något kvar av deras stuga. Befolkningen är här flamländsk, liksom de flesta av Antwerpens invånare.
Skyttegravar ligga allt tätare och äro gjorda med beundransvärd omsorg. De underjordiska gångarna äro ofta utbyggda till täckta rum, där även väggarna äro beklädda med bräder. På ett ställe helt nära staden ser man spåren efter barrikader tvärs över landsvägen. De äro byggda i form av stenmurar, men synas skäligen ofarliga och lätta att både oskadliggöra och kringgå. Döda hästar ligga ännu ofta på själva vägen och i dikena.
Här åka vi om en trupp ulaner, rakryggade karlar på höga hästar, präktiga i sin fullständiga och ändå lättskötta och smidiga fältutrustning, och med höga, vimpelprydda lansar. I närheten av den inre fortgördeln med dess bälten av taggtrådsnät möta vi ett par batterier tunga mörsare, som icke längre behövas här. De äro väl närmast på väg till Gent och västra Flandern. I samma led som vi färdas
Källa: Project Runeberg ·