Sida 430
Antwerpen dagen efter dess fall
flaggan ännu vaja på sin stång, men även hon skulle väl snart förtäras av hettan. Endast herrelösa kor och hundar syntes ströva omkring i denna trakt.
Ute på floden, mitt för Fort de la Tête de Flandre, brinna ett par stora läktare. De äro tydligen förankrade och hava tjänat till pontoner för en provisorisk bro, som de allierades armé begagnat, då den drog sig tillbaka över Schelde och fortsatte sitt återtåg till Gent. Vissa försvarsanordningar vid hamnen på vägen till denna bro visade, att den belgisk-engelska armén haft för avsikt att försvara sig till det sista. På några ställen voro sålunda barrikader av tjock järnplåt uppresta under de väldiga hallarna och vid en av dessa stodo tre med sköldar försedda kanoner, som kunde bestryka en mera öppen del av hamnen. Här och var voro taggtrådsnät utspända. Efter allt att döma voro dessa så inrättade, att de kunde laddas med elektricitet. Men dessa anordningar hade aldrig tagits i bruk.
Under en rundtur i staden kommo vi också till Rue Karel Ooms. Där låg innanför ett järnstaket en större villa och i den omgivande parken promenerade en gammal dam, stödd på en yngre kvinnas arm. Märkvärdigt att äntligen se någon av stadens rika borgare, som stannat kvar under de just förflutna, ödesdigra veckorna. Vi gingo in och hälsade, och den vördade damen berättade enkelt och värdigt, att hon icke kunnat förmå sig att lämna Antwerpen under den hårda prövning, som gick över staden, och ej heller hade hon vid sina sjuttio år vågat sig på en resas äventyrligheter. I hennes park hade fem granater slagit ned, men lämnat hennes eget hus oskadat.
Källa: Project Runeberg ·