Sida 453
Nya dagar i Antwerpen
44? ett gående utan all ända, ett körande och bilsusande, ett tramp av hästhovar och skrammel av artilleri- vagnars hjul. Men det var också sång, när marin- trupperna tågade över torget under tonerna av »Die Wacht am Rhein». Vi åka vidare till färjstaden nedanför katedralen. Där är livet ändå brokigare, där råder fullkomlig trängsel. Bilen lämnas under uppsikt av vår soldat, och själva trassla vi oss fram mellan hästar, vagnar och tätt packade led. På gatan, som leder dit ned, röra sig dubbla marschkolonner. De skrida långsamt framåt, tills ett dånande kommandorop bjuder: haltr! Sedan röra de sig åter och stanna igen. Belgiska — flam- ländska talande — poliser i svarta rockar med silver- knappar och svarta kaskar hjälpa till vid ordnandet av körbanorna. »Vart skola de väl, dessa vagnar och resenärer?» frågar jag. »Jo, de föras med färjor över Schelde till Tete de Flandre; där börjar vägen till Gent. De skola till kusten och kasta en blick över till England.» Ibland är det svårt att komma fram. Allt är så hopgyttrat, ätt man knappt kan fotografera. Jag ämnar knäppa några kokvagnar, då en ulan, som sitter uppflugen på en bagagevagn, ropar: »Nachbar, es ist verboten die Feldkuche zu photographieren!» »Skönt,» svarar jag, »det är åtminstone onödigt, då jag redan har bilder av dem.» Titeln »Nachbar» var inte illa funnen. Vid kajen och bryggorna, som äro byggda med hänsyn till den betydliga nivåskillnaden mellan ebb och flod, voro färjorna i full gång. Den krigsbro- kolonn vi sågo i går befanns icke hava slagit någon
Källa: Project Runeberg ·