Sida 472
Nya dagar i Antwerpen
466 tung och oemotståndlig våg, som en oblidkelig nöd- vändighet rullar detta tåg mot sitt mål. Det är Tysk- lands segertåg. På hundratals andra vägar gå samma strömmar till och från de största stridslinjer något rike kunnat underhålla, sedan Noah gick ur arken för att uppfylla jorden med människor. Det är ju faktiskt en enda sammanhängande strindslinje från Nieuport vid Nordsjön, över Reims och runt omkring Verdun, till Vogeserna. Här glimma ögon i natten — det är mötande biler, men vad hava de att göra ute vid denna sena timme på vägen till Antwerpen? Där belysas under chausséens träd nya skaror av ryttare, solida, starka, trygga karlar på väl födda, präktiga hästar. Och längre fram dunka kanoner, som icke längre behövas här, utan föras bort till andra platser, där de snart skola sjunga för ententens legioner. Och slutligen skymta vi här och där mellan träden kokeldar, kring vilka soldaterna sitta och laga sin aftonvard. Karlarnas pipor glöda, deras tänder lysa vita, då de skratta åt lustiga infall. Och deras gestalter avteckna sig som svarta silhuetter mot bakgrunden av det gulröda skenet från kokgravarna. I Banque de Paris och ett par andra banker ska- kade man på huvudet åt mitt svenska kreditiv: Toutes les lettres de crédit sont annullées. Helt säkert hade jag genom generalguvernementets försorg kunnat få ut pengar, men då jag i svenska legationen redo- gjorde för min vacklande ekonomiska ställning, för-
Källa: Project Runeberg ·