Sida 473
Nya dagar i Antwerpen
467 klarade herr Pousette, som var chargé d’affaires, att han lika gärna som lätt kunde försträcka mig tusen francs mot ett telegram till Skandinaviska kreditaktie- bolaget. Sedan den saken var förberedd, företog jag en utfärd till Löwen, eller Louvain, som belgierna säga. Förare var fortfarande den hygglige löjtnanten doktor Hiitten. Under vårt beskydd hade vi den energiska och älskvärda fru Koch, numera kallad syster Martha, iförd hätta och kritvit dräkt med rött kors på vänstra armen. Dagen var strålande vacker den 12 oktober. Vi togo vägen ut under triumfbågen och mellan speglande dammar och lummiga gula träd. Chaussée de Louvain övergick snart i stenlagd väg genom tät bokskog, där knappt en solstråle trängde ned till marken, där svala skuggor råda över fallna löv. Man ser inga tyska soldater åt detta håll, det är som om ingenting hänt annat än att hösten är i antågande över detta olyckliga land, som förlorat sin självständighet. Här finnas inga trängkolonner. De vagnar, som trafikera vägen, äro civila lastfordon. Men den förnäma världens ekipager hava spårlöst försvunnit, sedan deras ägare brutit upp till andra länder. Vi ha 18 kilometers väg att färdas. Inom Löwens hank och stör åker man en bra bit, innan man kommer till de första ruinerna. Hela staden är icke nedskjuten såsom man föreställt sig. Knappt en femtedel är för- störd. Men inom den femtedelen falla flera dyrbara och oersättliga hus och särskilt beklagansvärd är för- lusten av biblioteket och dess samling av handskrifter, såvida icke genom någon lycklig slump ett och annat därav kan ligga oskadat kvar under ruinhögarna. De
Källa: Project Runeberg ·