Sida 488
Nya dagar i Antwerpen
Vad staden själv beträffar skulle främlingen vis- serligen lägga märke till att teatrarna voro stängda och att tysk vakt stod utanför justitiepalatset och andra offentliga hus. Men någon förödelse skulle han icke se, inga rykande ruinhögar, inga kala murar, svarta av brand och rök. Briissels befolkning förhöll sig fullkomligt lugn, då de tyska trupperna ryckte in. Man låg icke i bakhåll och man sköt icke från fönstren. Därför stå alla husen kvar som förut, och staden har skonats från det öde, som övergått Löwen och Dinant. Befolkningen har handlat klokt. Den skulle aldrig hava kunnat tillfoga tyskarna något nämnvärt avbräck, men väl sig själv oerhörda ekonomiska förluster. Krigsskatten på femtio millioner francs, som ålagts staden, skulle i händelse av motstånd hava mång- dubblats. Jag kunde emellertid icke avstå från ett nytt besök i Antwerpen, grundligare än de föregående hade varit. Ty under de oroliga tider som äro och som måhända också stunda för vårt land, kan det vara av värde att äga en personlig erfarenhet om vad en inkvartering i själva verket betyder. Man sitter då inne med en auktoritet, som icke kan skällas ihjäl, och man har icke allenast rättighet utan också skyldighet att varna sitt folk för de olyckor, som övergått Belgien. De ledare, till vilkas förföriska röster vårt folks breda lager framför allt lyssna, tyckas hava ett enda mål, nämligen att göra Sverige moget till Belgiens öde. Här är en av anledningarna varför jag reste till fronten. Antwerpen! Den döda staden! Loulan, öken- staden, som överläts åt förgängelsen och glömskan,
Källa: Project Runeberg ·