Från fronten i väster september-november 1914

491 synen. När han slutat, tog han av sig mössan och sade: »Är det verkligen sant? Då kan jag tala om för doktorn att jag är svensk, född i Visby, bosatt i Antwerpen sedan trettio år och heter Dahlgren.» Alltnog, katedralen var öppen även för mig, och den hederlige Dahlgren förde mig omkring och för- klarade allt. Baedeker visste icke en tiondedel så mycket som han. Men jag förbigår det här, ty denna bok handlar om kriget. Vare det nog sagt att blott en enda granat eller kanske snarare granatskärva slagit in i muren vid nedre delen av det stora fönstret ovan ingången från Place Verte. Skadan är icke ens nämn- värd, den är botad på en dag. Men om denna granat varit elakartad och om Rubens berömda tavlor, »Kors- fästelsen» och »Nedtagandet från korset», suttit kvar på sina platser, så hade de svävat i stor fara, ty de hade varit placerade just i den korsarm, som vetter mot Place Verte och där granaten träffade. De voro emellertid borttagna före bombardemanget och brin- gade i säkert förvar liksom alla andra dyrbara tavlor och konstskatter i Antwerpen. Det enda spår granaten lämnat efter sig i kyrkans inre är en rispa i en kolonn. Från koret har man en härlig överblick över de sju skeppen och de höga valvens resning, som för- lorar sig i det rådande dunklet. Det är en skog av mäktiga kolonner, och det är ett ständigt växlande perspektiv, de närmaste kolonnerna matt belysta från fönstren, de bortre tonande av i den döende dagern. Och mörkt är det i Josefs kapell och i Antoniuskapellet, där fyrahundraåriga fönster framställa Fadern, Jung- frun och Barnet vid sidan av Sankt Oöran och Draken.