Sida 498
Alltjämt Antwerpen
492 »In hoc signo vinces» står det på ett relikskåp, där en flisa av korset förvaras. I mitten av det nordligaste sidoskeppet står på en bår en bild av den heliga jungfrun, rikt prydd i fotsid klänning och med krona av guld på huvudet. Söndagen efter den 15 augusti bäres hon årligen i procession kring staden. Men i år, då hennes hjälp såväl hade behövts, har hon icke burits på Antvverpens gator. Man har nöjt sig med att tända långa offerljus framför de frommas himmelska drottning. Hon har dock förblivit döv för alla böner. Likväl framställer en glasmålning i tredje fönstret från vänster åt norra sidan en bild av kejsar Karl V, som praktiskt löste sina Nederländer från deras förbindelse med Tysk-romerska riket, överlämnande åt denna samma Mariabild nyck- larna till Antwerpen. Nycklarna till Antwerpen! Det var »die schwarze Marie» och icke hennes vita namne, som hade hand om dem. Predikstolen är skuren av van der Voort i kärn- fast ek. Den är jämnt tvåhundra år gammal, men kanske ekarna voro femhundraåriga, då de offrade sitt virke åt förkunnelsen av Guds ord. Man stannar gärna inför detta vackra konstverk. Uppgången med sina skulpterade trädkronor och sina fåglar lämnar oss oberörda, men de fyra kvinnofigurer, som uppbära själva predikstolen, äro märkvärdiga. De framställa de fyra världsdelarna — Australien var då endast bristfälligt känt. Tre av bilderna uppfånga tillräckligt mycket ljus, men hon med de tjocka läpparna och den platta näsan, det mörka Afrika, de svartas världsdel, hon står i djup skugga. Fyra kontinenter bära upp den plats, från vilken Guds eviga kärlek till människors
Källa: Project Runeberg ·