Från fronten i väster september-november 1914

494 uppbära krigets och hatets evangelium. Ententens båda västmakter bära ansvaret för att dödsdansen famnat hela jorden. Ty de kämpa med massor av allehanda sammanrafsat folk; där komma kanadensare seglande på sina skepp från Amerika, där tåga turkos och senegalnegrer fram från Afrika, där ligga de arma hinduerna och gurkhas, brynta av Indiens sol, och förfrysa i sina skyttegravar — de äro representanter för Asien; och där bringa slutligen Australien och Nya Seeland sina hjälptrupper till lands och sjöss från antipoderna. Och vilket är det mål, vars er- nående kan vara värt ett sådant världsuppbåd av- vapenföra män? Jo, det är den germanska kulturen, som skall utplånas från jorden. Och det är bärarna av denna kultur, Luthers, Qoethes, Beethovens, Helm- holtz’ och Röntgens folk, som kallas barbarer och hunner och som äro en fara för den vita rasens framtid och civilisation. Det är ju väl då att gurkhas och senegalnegrer komma hit och hjälpa oss mot för- mörkelserna. Den konstnär, som en gång har panna att förhärliga 1914 års folkuppbåd, bör icke glömma att han har ett tacksamt ledmotiv i van der Voorts kvinna med de tjocka läpparna och den — platta näsan. Därute på Place Verte står Rubens i brons, med blottat huvud och mantel över axlarna. Till bak- grund har han den katedral, som han själv prytt med några av sina yppersta mästerverk. Han står där med framsträckt hand, frikostigt bjudande världen de gåvor hans snille skapat. Natten innan staden föll, stod han där upplyst av skenet från brinnande hus. Det var Hotel d'Europe och Taverne Royale, som