Sida 501
Alltjämt Antwerpen
495 förtärdes av elden. Från Grand’ Place hava för alltid försvunnit de pittoreska krigargrupper, vi sågo där för fem dagar sedan. Nu står utanför rådhuset endast en lång kö av civila personer, som önska att av de tyska militärmyndigheterna erhålla pass och tillstånds- bevis i ena eller andra riktningen. Jag gick och flanerade i den gamla staden och tittade på människorna, som kommo tillbaka från sin flykt — för de flesta blott en utflykt till holländska gränsen — och som nu öppnade sina portar och ordnade i sina butiksfönster. 1 en gränd hade en skara marinsoldater samlat sig kring en eländigt uthungrad katt, vilken de trakterade med mjölk och kött; katten skulle bli fet som en kagge inom en vecka, försäkrade de. Så hördes musikens glada toner i de dimmiga gatorna och jag drog mig åt deras lockande håll. Det var en av sjöbataljonens musikkårer, som spelade framför rådhuset, omgiven av en betydlig folksamling. Vid fyratiden varje middag spelade man här, liksom också vid Centralbangården och framför hotell Weber. Ordningen upprätthölls av belgiska poliskonstaplar. Till en av dem vände jag mig och han berättade ett och annat av intresse. Han visste med säkerhet, sade han, att fem engelska marinsoldater i går blivit tillfångatagna i staden. Och så gick han plötsligt över till andra funderingar. På natten den 25 augusti hade en Zeppelinare flugit över Antwerpen och släppt ned några bomber, av vilka en träffat tre polismän; två dödades, en levde ännu och skulle komma sig. Antwerpens polisstyrka räknade före kriget 800 man. Av dessa hade 260 tagits till armén, 140 flydde vid
Källa: Project Runeberg ·