Från fronten i väster september-november 1914

498 från det belgiska batteriet, som genast inriktade sina skott på honom. En granatkartesch slog i vattnet ett stycke framför honom, numro två betydligt närmare, numro tre alldeles till vänster om honom och numro fyra till höger. Då var han inrutad och nästa lag av fyra skott skulle döda honom. Han dök därför och sam bort från flotten, som nu överöstes med skrot. Han kom i land med livet i behåll och fick sitt järn- kors. Stump var en kvick och trevlig karl, men folket i Antvverpen, som kände igen honom, älskade honom icke. På grund av sin kännedom om staden och dess omgivningar, som nu kom tyskarna till godo, betraktades han nästan som spion. Antwerpens försvarare hade tydligen fruktat att tyskarna skulle anfalla också från väster, från trakten av Termonde. En dag upptäckte nämligen general Bailer och hans officerare kilometerlånga jord- befästningar, uppförda under minst ett par veckors tid, med både möda och skicklighet. Materialet var jord och timmer, som av civilbefolkningen släpats dit från den kringliggande trakten. Men även detta ar- bete var fåfängt, och man gjorde icke ens ett försök att försvara dessa fältbefästningar. Den 17 oktober börjades med ett besök i zoolo- giska trädgården, en av de förnämsta i sitt slag i världen. Doktor Hiitten hade i sin egenskap av tysk officer fritt tillträde. Jag erlade den vanliga entréen. De indiska elefanterna, flodhästar, noshörningar och giraffer voro lika obekymrade som schimpanserna och den övriga apvärlden om den genomgripande för- ändring, som helt nyligen ägt rum i deras närhet. En av elefanterna stod väl och ruskade betänksamt