Sida 506
Alltjämt Antwerpen
500 kunde vara beskaffad, som förmådde att slå sönder en lejonbur utan att döda lejonen! Slutligen tog jag en bild av det kombinerade asiatiska och afrikanska landskap, där mina gamla vänner, de baktrianska kamelerna och de tibetanska jakarna sällskapade med dromedarer från Egypten. Man kunde drömma sig fjärran från världskriget, då man stod vid randen av deras fridlysta område. Men för att återvända till kriget, vill jag här införa några i Antwerpen samlade meddelanden om vad som tilldrog sig i staden före och under bom- bardemanget. De flesta av dem har jag fått av en herre, som vid min återkomst från zoologiska träd- gården väntade mig vid ingången till hotell Ter- minus och presenterade sig som Harald Petri, Sve- riges konsul i Antwerpen. Han var en ovanligt älsk- värd, artig och gästfri man, och då han uppehöll sig i staden under de kritiska dagarna, kunde jag få många fullt pålitliga upplysningar av honom. Onsdagen den 7 oktober hade den kommen- derande generalen sänt ut en proklamation genom pressen, att staden vilket ögonblick som helst kunde bli beskjuten. På grund av denna varning flydde halva befolkningen. Varningen hade icke kommit för tidigt, ty redan klockan elva på kvällen samma dag började granaterna att spraka. Under natten och på torsdagens morgon flydde nya massor, en hel ström av människor. De gingo till fots. Några biler funnos ju icke och inga hästar. De förde med sig sina dyrbarheter och en del husdjur, sannolikt också någon proviant. Det var gråtande kvinnor, skrikande barn och uppskakade män. Många av dem hade väl
Källa: Project Runeberg ·