Från fronten i väster september-november 1914

504 armén får i alla händelser icke förblandas därmed. Borgargardets uppgift sades hava varit att under fredstid upprätthålla ordningen i staden vid strejk- tillfällen och att under krig bevaka broar och all- männa byggnader, t. ex. post, telegraf, dockor och järn- vägsstationer. Då tyskarna nalkades, »licencierades» borgargardet, emedan det ansågs odugligt. 1 Ant- werpen funnos tre tusen man av detta bålda sällskap. Det berättades också, att hela bandet flydde vid bom- bardemangets början. Förmodligen är det ett dylikt borgargarde som ingår i våra folkförledares framtidsdrömmar — na- turligtvis med den skillnad att de böra fly icke blott då fiender intränga i landet, utan också och isynner- het vid strejktillfällen. Vad sådant folk duger till, känna vi också både från kommunen i Paris 1871 och från historien om röda gardet i Helsingfors 1906. Den 17 oktober, åtta dagar efter stadens fall, beräknades invånarantalet till femtio eller sextiotusen. Sannolikt skulle snart också de unga män, som voro rädda för krigstjänst, återkomma, när de fingo höra att tyskarna betalade bra för fullgott arbete och icke tvingade någon att träda i sina led. Dessutom hade guvernören utfärdat order att all enskild egendom skulle respekteras och att intet privathus finge be- trädas av soldaterna. De tre neutrala konsulerna, Sveriges, Hollands och Amerikas, hade också rådgjort med guvernören om mått och steg, som kunde vidtagas för att få livet i gång igen. På grund därav hade den holländske konsuln rått sina till tjugu tusen personer uppgående landsmän i Antwerpen att återvända. Tyska kolonien anslogs till aderton tusen, bland dem