Från fronten i väster september-november 1914

522 dragit och förfört massorna med falska förespeg- lingar om en evig fred och ett successivt minskande av försvarsbördorna, ned till avväpning. Jag har sett åtskilligt av det belgiska eländet och av nöden. Då har mitt hjärta velat brista. Jag har glatt mig åt att det finns goda människor på jorden, som insamla medel till minskandet av denna nöd. Men var äro de som lyssna till varningarna? Var äro de som ropa högt över bygderna: håll era pytsar och slangar klara, ser ni då inte hur det brinner i grannens hus! Men de låta icke varna sig, och när gnistorna komma farande till deras egen knut, då är det för sent. Då fly de till skogar och berg, medan deras stugor brinna ned till grunden. * Jesus sade till sina lärjungar: »Sen till att ingen förvillar eder... I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att 1 icke förloren be- sinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och hungersnöd och jordbäv- ningar skola uppstå på den ena orten efter den andra; men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslo- våndorna’. Då skall man prisgiva eder till miss- handling, och man skall dräpa eder, och 1 skolen bliva hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre. Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten för-