Från fronten i väster september-november 1914

538 sinneslugn, som kräves i svåra situationer. Överste- löjtnant Wittisch får order att sända en på slagfältet hemmastadd officer med oss till en utsiktspunkt bland dynerna, varifrån man kan vinna en överblick över ställningarna, utan att alltför mycket blottställa sig för den fientliga elden. Överstelöjtnanten frågar om han icke själv kan få bli denne officer, och så taga vi plats i hans öppna bil och åka vidare framåt strand- gatan, så långt vi ha betäckning av den enda rad av hus, som skiljer oss från havet. Denna husrad är dock genombruten av flera korta tvärgator, liknande öpp- ningarna i ett galleri, och genom dem ser man havet och två torpedbåtar, som skilt sig från den engelska eskadern och nu befinna sig på två kilometers av- stånd från oss. De voro tydligen ute för att iakttaga vad som försiggick i land, men de sköto icke, åt- minstone icke för tillfället. Vid Middelkerkes yttersta stenhus i väster lämnade vi bilen och fortsatte till fots en helt kort sträcka mot söder upp på krönet av den högsta dynen i närheten. Härifrån var det blott något mer än 7 kilometer till Nieuport, som var i de allierades händer. Vi hade kart- bladet över trakten med oss och behärskade den blod- dränkta marken vida omkring. Nedanför dynkammen, och sydväst om oss, hade vi de närmaste tyska batte- rierna. De voro just i färd med att kasta sina dödar in i de allierades ställningar. För varje skott som går höres åter och åter denna egendomliga vinande viss- ling efter projektilen, och efter en kort tids förlopp till- kännager ett rökmoln nedslaget på den fientliga sidan. Allt liv som finns i närheten av detta mål blir tillintet- gjort. En träff kan döda ett tjugutal karlar och såra