Sida 554
Ostende beskjutes
ligger några få meter lägre än den senare, vilken är lagd på dynlängan vid kusten. Gatorna äro för- sedda med tuktad sten. Sista biten av Rue du Cerf bildar en liten backe. Däruppe i själva hörnet av Littoral stod en grupp officerare i livligt samtal, pekande mot väster och ivrigt rådfrågande sina kikare. Vi gingo fram till dem, undrande vad som stod på. Den engelska eskadern låg på sin vanliga plats i väster och västsydväst, kanske något närmare oss än eljest — man sade på sju eller åtta kilometers av- stånd. Men en torpedbåt hade lämnat de andra fartygen och styrde med full fart kurs på Ostende, gående parallellt med kusten och så. nära land den kunde. Kort därpå syntes en andra torpedbåt, följande i den förstas kölvatten. Vad ville de, dessa gynnare? Saftiga ord hördes — det är dock väl starkt att gå oss alldeles inpå näsan. Tydligen äro de ute på spaning, men vilken djärvhet, de veta ju att vi ha besatt Ostende! Aha, de misstänka undervattensbåtar och torpedbåtar i den inre hamnen och vilja nu undersöka om något kan skönjas utifrån redden. Nåväl, deras avsikt må vara vilken som helst, så gå vi nu i alla fall upp på våra rum och göra oss i ordning till middagen. Jag gick ut på min balkong i den övertygelsen att torpedbåtarna vänt eller stuckit ut till havs. Men nej, de höllo samma kurs som hittills och gingo så att skummet forsade kring deras förstävar. Mina grannar, Bess, Haak och Kiibler voro också ute på sina balkonger och stodo där med kikare alla tre. »Unglaubliche Frechheit!» hörde jag. Här blir något spektakel, tänkte jag och gick in för att
Källa: Project Runeberg ·