Sida 558
Ostende beskjutes
550 träffad, och smällen, när någon del av tegel- och stenmurar ramlade i gatan. Den andra torpedbåten, som icke var synlig från min plats, sköt lika friskt som den första. Då vi icke kunde se, när den sköt, var vårt skydd vid pelaren ändå mer illusoriskt. De båda tyska kanonerna sköto fem eller sex skott vardera. Om de åstadkomnio någon skada, vet jag icke. I den uppåt sluttande gat- mynningen verkade rekylen mycket starkt. Pjäserna måste för varje skott rullas fram på nytt. Riktningen var förenad med svårigheter. Hela affären var över på tolv minuter. Båtarna gjorde nästan helt om och gingo för full fart tillbaka mot väster, alltjämt skju- tande. De avlossade omkring trettio skott, enligt vad de tyska officerarna sade mig. Samtidigt sköto de med kulsprutor. Men avståndet växte och slut- ligen upphörde elden. Man kan knappast befinna sig i en farligare situation än den vi nu hade bakom oss. Vi hade stått mitt i granatelden och ändå kommit ifrån med livet. Granaterna hade träffat dels framför oss, dels öster om oss, kulsprutorna syntes ha varit riktade mot nedre botten i det hus, som stod närmast väster om Littoral. Flera av deras projektiler hade tagit vägen genom dess fönsterrutor. Vi diskuterade denna underliga skickelse. »Varför har icke ett enda skott träffat vårt hotell,» frågade jag. »Engelsmännen borde dock ha sett, att den tyska eldens källa befann sig just i vårt gathörn, och servisen kring kanonerna var de enda levande varelser på hela strandgatan.» »Ja, det kan tyckas så, men vid båtarnas hastiga
Källa: Project Runeberg ·