Sida 578
Ännu ett par dagar vid Kanalens kust
570 anledning förmoda att den fick ljussignaler från kusten. 1 går hade ett par spioner tagits, som ej kunnat göra reda för sig och som, om de över- bevisades om skuld, skulle hamna på en kyrkogård. Alltså: »Serviserna till kanonerna!» Karlarna ki- lade som sandråttor upp till sina platser. »Färdigt till eldgivning!» Det första skottet small och med korta uppehåll följde de tre övriga. Vi kunde se hur ett par av nedslagen förorsakade vita kaskader i sjön. Men om något av skotten träffat, kunde vi icke av- göra. Torpedbåten höll sig i alla händelser kvar på samma ställe. Han tycktes ta saken mycket lugnt, men han kunde ju icke heller se varifrån det sköts, och hans besättning var sedan flera dagar van vid den hårda musiken. På återvägen stannade vi ett tag i Mariakerke och höllo utkik i skydd av ett hushörn. Ett längre västerut befintligt batteri hade också börjat skjuta och projektilernas vattenpelare syntes tydligt. Men torpedbåtens kanoner voro icke upplagda för någon högmässa och odjuret försvann småningom i töcknet. Jag hade emellertid haft tillfälle att se hur ett strandbatteri skötes och hur dess officerare och man- skap leva och bo. Ständig vaksamhet natt och dag! Alltid redo! Sådan är deras lösen. Där råder den strängaste disciplin och från officerarnas sida ett obön- hörligt krav på absolut och ögonblicklig hörsamhet. Därför är förhållandet mellan befäl och manskap det allra bästa. Sura miner, tröga steg eller ett mot- villigt utförande av en befallning äro fullkomligt okända begrepp. Den, som frågade efter några dylika symptom, skulle bli utskrattad och för den, som
Källa: Project Runeberg ·