Sida 590
Ännu ett par dagar vid Kanalens kust
582 med gräs och örter borde maskera kanonerna så mycket som möjligt. Vi hade icke väntat länge då en mörk vatten- pelare reste sig över horisonten. Dess höjd anslogs till trettio meter och avståndet, med ledning av tids- skillnaden mellan syn- och ljudfenomenet, till 5,6 kilo- meter. Pelaren var nästan svart, som om vattnet hade varit bemängt med bottenslam, och liknade en nafta- fontän i Balakhani. Bud skickades genast efter sjö- kort och kompasser. Själv hade jag kodaken färdig, men hann dock ej fånga denna första minexplosion. Men det dröjde icke många minuter, förrän nästa vattenpelare reste sig över havsytan, alldeles i samma riktning i nordnordväst som den förra och åtföljd av samma dånande knalleffekt. Och då hann jag i rättan tid att taga en bild. En stund senare sprungo åter två minor, nu från nordnördost och på blott 3,3 kilometers avstånd. Vi avvaktade ännu två skott på 3 och 4,3 kilometers håll och hade då fått nog. De sex minornas orter inlades på sjökortet, och på detta sätt fingo officerarna material att draga sina slutsater om minfältets läge. Möjligen sträckte det sig tvärs över kanalen. De minor vi observerat gingo märkvärdigt nog parvis i luften. De voro tydligen utlagda i dubbla eller flerdubbla linjer och hade medelst urverk blivit inställda på tid. Hur lång denna tid var kunde man icke veta, kanske en vecka, kanske längre. Minor av detta slag användas för tillfälligt avspärrande av någon hamn, som man vid ett annat tillfälle själv vill hemsöka. Som det nu var tillfogade förstörelseredskapen ofärd endast åt fiskarna i havet. Tyskarna däremot voro mycket nöjda med att få veta
Källa: Project Runeberg ·