Från fronten i väster september-november 1914

586 officerare göra sig underrättade om mina önskningar, som för tillfället icke sträckte sig längre än till Briissel; men om sig göra lät skulle jag vara tacksam för en bil till huvudstaden. Ja, den saken skulle general Jung helt säkert ordna åt mig, försäkrade de. Jag blev anmäld hos generalen, och det dröjde icke mer än en minut, förrän han kom utstörtande och hade så när flugit mig i famnen. Vi hade träffats på en fest i Posen efter ett föredrag jag hållit där i februari 1910. »Det blir ingen resa av nu genast,» sade gene- ralen, »ni måste först äta kväll med oss klockan sju. Klockan nio skall bilen stå färdig.» Jag var icke svår att övertala och tillbringade med officerarna ett par mycket festliga och angenäma timmar. Och på klockslag stod bilen färdig — den var täckt, vilket ansågs säkrare på natten, och den var försedd med ett par ovanligt starka strålkastare. Och bäst av allt, jag hade en präktig österrikisk löjtnant till sällskap — en av de officerare, som hörde till de österrikiska 30,5 cm: s mörsardivisio- nerna på västfronten. Det var mer än intressant att lyssna till berättelserna om hans upplevelser. De nittio minuter, som skilde oss från Briissel, förflöto alltför fort.