Från fronten i väster september-november 1914

615 frontens slagfält eller från fjärran blodiga vågor, då blev det tyst och alla lyssnade. Sedan rörde sig sam- talet om krigets allvar. Bland gästerna märktes den unge arvprinsen Fredrik av Hohenzollern, en skägglös dundergud, ge- nom släktskapets band förenad med tre konungar till- hopa. Han är brorson till konungen av Rumänien. På ett eller annat sätt, jag minns nu icke vilket, är han befryndad med den olycklige konungen av Bel- gien, och han är svåger till — jag höll på att säga Kejsarn av Portugallien — till exkonung Manuel av Portugal, ett litet land i sydvästra hörnet av Europa, som genom sin sentima krigiskhet lär ha kommit de tyska örnarna att darra i sina nästen. Arvprinsen var en trevlig liten karl, gladlynt och full av skämtsam- heter och upptåg, men skrattade aldrig. Där märktes också den hygglige herr Schoel- vinck, direktör för Benz & C:ie. Nu tjänade han i armén som kapten och var en av de fyra, vilka skickades under den vita parlamentärflaggans skydd till Reims för att underhandla om kapitulation. De blevo tillfångatagna och betraktades som spioner och skulle väl sannolikt ha rönt vanliga spioners öde, om icke kejsaren vänt sig till amerikanska ambassadören i Paris, som lyckades utverka deras frigivande. Om det bemötande de rönte i Frankrike skola de väl själva hava ett och annat att berätta i sinom tid, kan jag tro. En annan av de fyra parlamentärerna var också närvarande vid aftonens samkväm, frivillige Cleving, skådespelare vid K. Schauspielhaus i Berlin, en för- tjusande människa, full av humor, teater och sång. En aktör med järnkorset är ändå något högst origi-