Från fronten i väster september-november 1914

689 utdelas i skyttegravarna. Kriget föres icke blott med gevär, bajonetter och kanoner, utan också med guds- fruktans och bönens vapen. För sin egen del trodde pastorn, att katoliker och protestanter, hur strängt de än hölle var och en på sin egenart, dock mycket väl kunde förstå var- andra. De tyska katolikerna hava innerligt uppfattat det gemensamma fosterlandets belägenhet inför kriget, och deras tänkesätt har varit lika äkta, uppriktigt och sannfärdigt som protestanternas. Måhända skulle en av krigets följder bliva den, att de båda konfes- sionerna lärde att högakta varandra och för framtiden undveko att framhålla de punkter, som inneburo de största motsatserna. Redan nu hade Tysklands evan- geliska kretsar funnit, att ehuru påvekyrkan omfattar alla folk, de tyska katolikerna dock med orubblig konsekvens och övertygelse kämpa för tyska natio- nella intressen. Ett blodigt minne från fransk-tyska kriget är för- knippat med Bapaume. Det var den 3 januari 1871 general Faidherbe, därtill uppfordrad av Paris’ nöd- ställda belägenhet, med franska nordarmén, XXII. och XXIII. armékårerna, angrep general von Qoebens i och invid Bapaume samlade krafter vilkas kärna ut- gjordes av 15. divisionen av VIII. armékåren. Tyskarna höllo sin huvudställning mot den mer än dubbla övermakten, men voro, vid dagens slut, ganska ut- tröttade, varjämte de ledo brist på ammunition. Gene- ral Faidherbe åter såg sina bästa trupper illa åt- gångna och mobilgardisterna demoraliserade av de utståndna ansträngningarna. Han vågade ej riskera ett nytt slag och gick tillbaka till Arras och Douai. 44. — Sven Hedin.