Sida 726
Engelska fångar från Ypres
716 att beklaga sig över, men han var djupt nedslagen och förkrossad över de olyckor som drabbat Frankrike. Han grät, då han talade därom, men han tröstade sig med övertygelsen, att pendeln snart skulle svänga åt det andra hållet. Tyskland kunde icke i längden hålla stånd mot Frankrikes, Englands, Rysslands och Japans förenade arméer och flottor, nej, inte ens med den hjälp det fick av Österrike-Ungerns stridskrafter. Hans hopp måtte dock icke ha varit mycket starkt, ty tårarna stego honom åter i ögonen. Stackars kap- ten! Man kan ju försöka att sätta sig in i hur det skulle kännas att först bli tillfångatagen på slagfältet och sedan sitta som fånge i den stad, där man har sitt hem och sin familj. Tyskarna hade dock varit vänliga mot honom, det erkände han. Det verkar beklämmande och förskräckande att se två av världens förnämsta och största kulturnationer med alla upptänkliga lockelsemedel söka förmå japa- nerna att sända sina härar till Europas slagfält för att tillintetgöra germanerna och deras kultur. Vad hade resultatet blivit, om detta attentat mot den vita rasen lyckats? Man drar sig för att tänka därpå. Den vita raser hade i alla händelser försvagats gent emot den gula. Vad skall framtiden säga om en diplomati som så förvaltar sina pund! Till all lycka har den Upp- gående Solens land klokare och mera klarseende statsmän än västmakterna. Japanerna inse, att om européerna fortfara att förstöra varandra, så skola de områden i den yttersta östern, som hava och ändå mer skola få betydelse för dem, i sinom tid tillfalla dem likt mogna frukter utan att en enda japansk soldat behöver låta sitt blod i de vitas land. Och för
Källa: Project Runeberg ·