Från fronten i väster september-november 1914

715 But it’s »Saviour of ’is country» when the guns begin to shoot; An’ it’s Tommy this, an’ Tommy that, an’ anything you please; An’ Tommy ain’t a bloomin’ fool—you bet that Tommy seez! I den stora hallen lågo nu Tommy Atkins och hans kamrater och vilade sig i halmen. De sågo friska och belåtna ut, och många hade sympatiska, manliga och hyggliga drag. Då jag stannade framför en grupp och talade med karlarna, lågo de ogenerat kvar, men svarade mycket hövligt och med det orubb- liga lugn, som är karaktäristiskt för deras ras. De sade rent ut, att de voro nöjda med den behandling de rönte och med den kost som bjöds dem. En av dem tyckte att man i krig inte gärna kan ha det bättre än de hade det här. Det enda de funno dystert var att de icke fingo röka i hallen. Men då förklarade en tysk officer, som stod bredvid oss, att hallen var eldfarlig, icke minst på grund av den torra halmen, och att tyskarna icke hade lust att se sina engelska fångar brinna inne. I ett stort och trevligt rum en trappa upp höllos tre engelska officerare, en kapten och två löjtnanter samt en fransk kapten. Var och en av dem hade sin säng, fint och rent bäddad, och för övrigt bord och stolar och andra nyttiga och nödvändiga möbler. Fransmannen var civilklädd och förklarade på min fråga, hur detta kom sig, att han bodde i Roubaix och hade fått tillstånd att hämta nya rena kläder från sitt hem. Han hade lika litet som de andra något