Från fronten i väster september-november 1914

723 Kipling har i glödande, oförgätligt sköna strofer skildrat den längtan — varför icke hemlängtan — den engelske soldaten känner, som tjänat sina år i Indien eller Birma: B.ut that’s all shove be’ind me — long ago an’ fur avvay, An’ there ain’t no ’busses runnin’ from the Bank to Mandalay; An’ I’m learnin’ ’ere in London what the ten-year soldier tells: »If you ’ve ’eard the East a-callin’, you won’t never ’eed naught else’. No! you won’t ’eed nothin’ else But them spicy garlic smells, An’ the sunshine an’ the palm-trees an’ the tinkly temple-bells; On the road to Mandalay, Where the flyin’-fishes play, An’ the dawn comes up like thunder outer China ’crost the Bay! Om de engelska soldaterna längta så, med vilka känslor skola då indierna själva drömma om sitt hem- lands solsken, palmer och pinglande tempelklockor! Men deras längtan är fåfäng. De hava förts till Flan- derns blodiga slagfält och skyttegravar för att dö i skenet från den tyska elden. Man kan icke undgå att fråga: behövas de verk- ligen dessa indiska kontingenter? Räcka icke Stor- britanniens, Kanadas och Australiens vita millioner till, för att nu icke tala om fransmän, belgier, ryssar,