Från fronten i väster september-november 1914

722 tyska soldaterna, ty jag vet vad de tänka om sina indiska motståndare — en blandning av förakt och medlidande. För övrigt lär det icke bli något av med rensopningen av gatorna i Berlin, ej heller komma lindarna kring Sans Souci någonsin att susa över krigarstammar från Himalayas sluttningar. Ty ghurkas kunna vara aldrig så förträffliga i fälttåg mot tibetaner och andra gränsfolk, men i Europa duga de icke alls. Därför är det grymt, menar jag, mot dem själva att tvinga dem över till de vitas hem- land — endast för att dö till ingen nytta. Vilken tanke skola dessa indiska trupper få om sina vita herrar? Det skall framtiden utvisa, när de överlevande — ifall det blir några sådana — återvända till Indien och tala om vad de genomgått. Den som sett något av de tusen sagornas land — som ridit över Himalayas kammar — som lyssnat till de höga vindarnas sus genom Simlas deodarer — som drömt i månens sken vid Tadj Mahal — som sett den heliga Ganges i gråa ringlar sakta glida förbi Benares kajer — och som tjusats av elefanternas tåg under mango- träden i Dekkan — med ett ord, den som älskar In- dien och beundrar den ordning och trygghet, som under engelsk spira blivit införd i detta rike, han be- höver ingen fantasi för att förstå med vilka tankar de indiska soldaterna skola återvända och med vilka känslor deras familjer och landsmän skola lyssna till deras berättelser vid eldarna i de små trånga kojorna i Himalayas dalar. Själv tänker han med en rysning därpå, ty han kan icke frigöra sig från över- tygelsen att här i civilisationens namn begås ett brott mot mänsklighet och kristendom.