Sida 740
Engelska fångar från Ypres
730 vi äro vana att se på härvägarna. Till vänster lämna vi Fort de Bondues — ett av dess torn synes från vägen. Åt samma håll, fast på stort avstånd, se vi en fjättrad ballong på omkring 150 meters höjd. 1 dess gondol sitter en officer och telefonerar oav- brutet. Han kan ej nås av den fientliga elden, men ändå svävar hans liv i ständig fara. För någon tid sedan träffades en dylik ballong av en bomb, ned- släppt från de högre rymderna av en fransk aviat. I Linselles stannade vi ett tag på torget, medan kapten Liibke gick in i ett hus för att skaffa upp- lysning om hur långt vi kunde fara i riktning mot Ypres. Medan vi väntade kom kronprins Rupprecht gående. Det var just hans middagsrast. Vi språ- kade ett par minuter och hade tillfälle att bevittna, huru en officer kom fram och avgav en innehållsrik rapport. Kronprinsen var synbart belåten med ny- heterna och skyndade upp till sin middag för att sedan återvända till stridslinjen. Vi träffade väl ett tjog officerare under den korta rasten. Det är ingen tanke på att minnas och anteckna alla de namn, som susa förbi vid presentationen. Men så mycket minns jag, att de alla voro glada, vänliga och ungdomsfriska män: »Nun vvie gefällt’s Ihnen, Herr Doktor? — Was denken Sie von unseren deutschen Soldaten, famöse Kerls, nicht wahr? — Draussen in den Qefächtslinien ist’s etwas heiss, aber doch grossartig.» Och så vidare, alltid i munter och skämtsam ton som om det gällde en manöver, inga svårigheter, inga led- samheter, bara marsch framåt och efter trumman, men framåt var huvudsumman. —• De officerare, som av sin tjänst äro tvungna att stanna bakom elden,
Källa: Project Runeberg ·