Från fronten i väster september-november 1914

754 Och ingen är för gammal för att ändå alltid förbliva karl. På morgonen den 4 november sutto hertigen och jag som vanligt på tu man hand vid frukostbordet. Vi voro resklädda, mitt bagage var redan instuvat i bilen, och jag hade tagit ett hjärtligt farväl av de tyska vänner, som funnos i närheten, och av M. Cossart. Nu skulle jag fara till Metz, dit avståndet är precis trettio svenska mil. Hertig Adolf Fredrik själv tog hand om ratten, och jag satt bredvid honom med kartan i hand. En soldat hade sin plats inuti vagnen. Klockan 9,20 f. m. bar det av. Det var den vil- daste färd jag varit med om, ett rekord i snabbhet. Hertigen skötte »styrelsen» med förbluffande lugn och kallblodighet. Där stora chausséen var rak och fri, eldade han på till mellan 90 och 100 kilometer i timmen. Ibland gick det, så att man knappt kunde andas, men härligt var det att flyga över landet med denna vansinnigt vilda fart. Klockan 9,52 — Cambrai, över vars skolbyggnad Röda korsets flagga kringsvepes av en lätt, fuktig dimma. Till höger om vägen ligger en massgrav, rikt smyckad med blommor, och på fälten i dess när- het plocka franska lantmän sockerbetor. En hel kolonn av tunga vagnar lastade med betor har kört in i en by, men kuskarna äro här franska bönder. Klockan 10,25 — Le Cateau. Sedan gick det på smärre landsvägar utan stenläggning till Bergues och Le Nouvion. Civilbefolkningen är rätt talrik, och by- arna hava åtminstone gott om höns, även om mycket annat tryter. Le Nouvion är illa medfaret. Vid huvud-