Från fronten i väster september-november 1914

775 »Vad är du, min gosse?» frågade han en av de närmaste, som han högg i kragen. »Privatdocent,» svarade mannen. »I vilket ämne?» »Jämförande nyeuropeisk språkforskning.» »Skönt! Där kan ni se, herr doktor, vad ny- europeisk språkforskning kan vara bra till.» »Nå, vad är du?» »Metallarbetare hos Siemens & Halske.» »Och du ?» »Byskollärare.» »Och du ?» »Grovarbetare.» »Och du ?» »Professor i zoologi.» »Ja, där ser ni, hur kriget nivellerar. Här finns inte skymten av rangskillnad. De ligga sida vid sida i skyttegravarna, de gå till storms med fälld bajonett, man vid man, de äta samma kost, alla äro kamrater, och professorn har inga företräden framför grov- arbetaren.» »Hur många av er,» ropade jag, »skriva dagbok över sina upplevelser under fälttåget?» »Jag skriver inte en rad,» svarade en klassik, som med händerna i byxfickorna befann sig i innersta kretsen. »Varför inte?» »Det är så många andra som skriva.» »Äsch, han är lat, förstås,» inföll pastorn. »Alla, som skriva dagbok, räcka upp händerna,» ropade jag. Det blev som en skog av händer.