140
Ljuset
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
snön, icke genomgå den, utan återkastas. De undergå
på gränsytan mellan luft och vatten förutnämnda totala
reflexion.
Af samma skäl blir äfven skummet på slemmiga vätskor
samt pulver af krossadt glas ogenomskinligt. Men häller
man vatten på snön eller glaspulvret, så återställes
genomskinligheten. Vattnet intager då de ljuset
uppehållande små luftblåsornas plats, och ljuset kan nu,
oförsvagadt, öfvergå från kroppspartiklarne till vätskan
och från denna åter till kroppspartiklarne. Af samma orsak
blir papper genomskinligt, då det bestrykes med olja.
Hvarför se vi genom en plan glasskifva, t. ex. genom
en fönster-ruta, föremålen icke brutna och ej heller på
något märkbart sätt skefva eller förvrängda?
Fig. 62.
Derför att ljusstrålarne visserligen brytas,
då de gå genom glaset, men då de träda ut i luften,
brytas åt motsatt håll, så att den afvikelse från
deras riktning, som den första brytningen föranledt,
åter upphäfves genom den andra brytningen.
Just så mycket som ljusstrålarne vid deras öfvergång
från ett tunnare medium till ett tätare (från luften
till glaset) brytas åt normalen eller den vinkelräta
riktningen, just lika mycket måste de å andra sidan, vid
deras öfvergång från det tätare mediet till det tunnare
(från glaset till luften), åter brytas från normalen.
De ljusstrålar, som utträda, äro således parallela med dem,
som infalla, och glasskifvans enda verkan är för den
skull en ringa rubbning af den plats, der man varseblifver
föremålet, men som endast kan blifva märkbar då
glasskifvorna äro mycket tjocka och äfven då blott,
när man mycket snedt ser genom dem.
Källa: Project Runeberg ·
