Tillbaka Read Runeberg

HVARFÖR och DERFÖR

Originalsida 34
Originalsida 34
Originalsida 34
Originalsida 35
34–35

34

Fasta kroppars jemvigt och rörelse

This page has been proofread at least once. (diff) (history)

Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 17.

Hvarför kan man, då en bjelke på ett hus sänkt

sig, åter lyfta den, om man drifver en kil under densamma?

Derför att denna kil blott är ett rörligt lutande plan,

och bjelken, då den liksom uppskjutes på dess yta, gör

ett så mycket ringare motstånd, ju smalare kilen är.

Hvarför anlägger man vägar i så många bugter på höga

och branta berg?

Derför att vägens branthet förminskas genom dessa

krökningar, enär den krökta vägen är ingenting annat än ett

betydligt förlängdt lutande plan, och ju ringare

lutning ett sådant plan har, dess mindre kraft behöfs

det för att forsla en börda uppför detsamma.

Det mekaniska arbetet blir dock detsamma, ty hvad

som vinnes i kraft, går förloradt med hänseende till

väglängden. Bördan måste nemligen forslas åtta till

tio gånger längre, än höjden af det berg, uppför

hvilket den skall forslas.

Hvarför kan man förmedelst skrufven på

boktryckar- eller vinpressen åstadkomma ett så

starkt tryck?

Fig. 18.

Derför att en skruf icke är något annat än

ett kring en cylinder vindadt lutande plan, och att

ett motstånd, som göres mot densamma, till en del

fördelas af det lutande planet, så att en på skrufven

verkande kraft kan hålla jemnvigt mot ett vida större mottryck.

Hos skrufven förhåller sig kraften till motståndet

eller lasten, mot hvilken den förmår att hålla jemnvigt,

som skrufgängans höjd till spindelns omkrets. Har således

en skruf en diameter af l tum, och är hvarje skrufgänga en

linie hög; så förmår den med en kraft af 1 skålpund utöfva ett

Källa: Project Runeberg ·