Sida 21
Inledning
20
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
Rimformerna äro de under den senare vikingatiden allmänna. Runan för u har en form, i hvilken kännestrecket utgår från stafvens öfversta ända. Blott en gång har denna runa af särskild anledning fått en afvikande form, nämligen A V 10 (se längre ned).1
Runan þ har två former, en med rundadt, en med kantigt kännestreck. Os-runan, som i inskriften har betydelsen nasaleradt a, har på de tre stillien, der lion förekommer,2 samma form nämligen med kännestreck blott på stafvens högersida, men ställda nedanför stafvens topp.
Runan för n har två former, nämligen en,'i hvilken kännestrecket skär stafven, "f, en der kännestrecket är synligt blott på stafvens högersida,3 K Deremot har ar-runan blott en form, nämligen med kännestreck, som skär stafven (4"). Runan för s, som förekommer 15 ggr, har öfverallt formen V\.
Runan för m har likaledes blott en form i inskriften, nämligen med en ring kring öfre ändan af stafven. Den förekommer 5 gånger i A.4 — Stúpmabur förekommer alis icke i inskriften, utan liar öfverallt, der man af spräkhistoriska skäl kunde vänta denna runa, blifvit ersatt med reib-runan.5
Den af runristaren använda runraden har alltså haft följande utseende:
vmw: =h(h)i+h : tb
Källa: Project Runeberg ·