Sida 135
HEMSLÖJDEN l’.( UTSTÄLLNINGEN I LUND 1907
1 1 I
Det tyder på, att hufvudvikt måste läggas på ett intensivare bearbetande i tränare kretsar frir att nå mindre en tankspridd utställningspublik än den utbildningssökande, enskilde individen och göra för honom detta inflytande fullt tillfredsställande för det dagliga lifvets arbetsbehof.
Fotad t på något sådant bygderna rundt, skola de stora utställningarna sedan utan tvifvel för hvarje gång kunna sins emellan markera ett skönjbart framåtskridande i hela landets alstringsförmåga.
ETT TEMPERANTIAFAT I NATIONALMUSEUM.
Af
F. G. FOLCKFR.
F2tt af de mest typiska exemplen af högrenässansens ornamentik på konsthandtverkets område, på samma gång som ett af de praktfullaste profven af konstnärlig tenngjutning är det rikt dekorerade fat, som på grund af den i dess botten förekommande, allegoriska bilden af Måttligheten, Temperantia, har blifvit kalladt Temperantiafatet. (Fig. 1 ->).
Fatet, som är afsedt till ett paradtvättfat, sådana de begagnades vid 1500-talets gästabud, hör tillsammans med en kanna af lika praktfull komposition, hvilken dock numera ingalunda alltid åtföljer det.
Rundtorn midtbilden sluta sig tvänne breda, ringformade friser, skilda åt af en ganska grund hålkäl.
A den inre frisen äro fyra ovala medaljonger med allegoriska figurframställningar af de fyra elementen: luften, vattnet, jorden och elden, åtskilda af hermer inom rik ornamental infattning, symboliserande samma ämnen. Den yttre frisen har åtta medaljonger med allegorier af “de sju vetenskaperna" : Grammatica, Dialectica, Rhetorica, Musica, Aritmetica, Geometria och Astrologia, till hvilka såsom den åttonde sluter sig Minerva, alla vetenskapers skyddsgudinna. Mellan dessa medaljonger förekomma vexelvis mascaroner och grottesk ornamentik af typisk renässanskarakter. Det hela utgör sålunda ett högst karakteristiskt prof på en stil, i hvilken allegori och symbolik spelade en så stor roll, och för hvilken ornamentikens till öfverlastning rika användning var ett kännetecknande drag.
Såsom upphofsman till detta praktfulla arbete hafva angifvits tenngjutarekonstens båda största mästare, å ena sidan lotringaren Francois Briot, å den andra den i Xiirnberg verksamme schweizaren Caspar Knderlein, och från både fransk och tvsk sida hafva strömmar af bläck flutit för att åt hvardera landet vindicera äran af Temperantiafatets skapelse.
Först genom en på komparativ väg gjord, grundlig undersökning af Direktören för Berlins Kunstgewerbemuseum Professor Julius LessingM, har det ovederläggligen bevisats, att Briot är upphofsmannen till den första modellen, och att Enderlein efter denna utfört sin modell, som i flere detaljer skiljer sig från fransmannens.
') I Jahrbuch der Königl. Preuss. : Kunstsammlungcn ISS,J.
Källa: Internet Archive ·
