Svenska slöjdföreningens tidskrift

116

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907

metoden användes, är af en viss effekt, utgörande ett troget facsimile af artistens förarn ningsarbete.

Denna metod, som alltså skulle kunna kallas den franska , skiljer sig väsentligt

från de föregående dels däruti, att den egentliga gjutformen framställes direkt genom

öfverformning med bindstycken af formsand på gipsmodellen, och dels däruti att gjutformen ej är hel eller odelad utan består af två eller flere delar. I fråga om bildandet af godsstyrkan eller det rum, som skall intagas af metallen, är praktiken olika, i det man på somliga ställen förfar likasom vid vaxmetoden, men i stället för vax påsmetar ett jämntjockt lager af formsand på bindstycksformens insida, hvilket lager bortplockas, sedan kärnan blifvit framstäld; på andra ställen åter med tillhjälp af samma form bildar

en kärna af sand, som alltså till sitt yttre fullkomligt motsvarar modellen. A denna kärnas hela yta bortskäres (“afskalas") ett jämntjockt

lager af formmaterial till en tjocklek motsvarande det färdiga gjut-

godsets.

Efter denna kortfattade, orienterande inledning vill jag öfvergå till en beskrifning af den hos oss vanligen använda metoden att gjuta statyer, hvilken närmast öfverensstämmer med den franska, sålunda med delad form af bindstycken och med “skalad“ kärna.

För åskådlighetens skull har valts ett visst exempel, nämligen gjutningen af Karl XI:s staty (fig. 15) uti Otto Meyers konstgjuteri härstädes. Denna staty, som visar konungen i stående ställning, är, som bekant modellerad af Prof. Börjeson och upprest i Karlskrona. Den är 4 meter hög samt gjuten i 6 delar.

Den vid formningen använda gipsmodellen sönderdelas till en början på det sätt, som blir lämpligast för formning, gjutning och uppsättning. Hufvudet, armarna och benen skiljas sålunda från bålen, och hvarje del formas och gjutes för sig. Den-Fig. 15. Karl XI:sJstaty i gjutenet. na c-}elnjng af gipsmodellen göres

med fina sågar af tvinnad ståltråd, hvilka kunna böjas efter delningsliniens krökningar. Vid formning af fogarne måste för öfrigt tillses, att en utskjutande kant eller fals bildas för erhållande af material till sammannitningen.

Låtom oss nu följa formarens och gjutarens arbete och tillse, huru en af gipsmodellens delar, t. ex. bröstpartiet, reproduceras i bronsen. Till en början nedbäddas modellen till hälften i en ram eller låda af järn eller trä (“f!aska“, fig. 17), fyld med sand. Denna undre låda, som sedan kommer att motsvaras af en öfre, kan äfven gjutas af