Sida 144
120
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907
här ett närmare ingående på detta senare kapitel, inom hvilket meningarna äro mycket delade. Då konstvärdet hos ett gjutet föremål anses vara desto större, ju mindre efterarbete behöfts nedläggas å ytan, så är tydligt, att man vid själfva formningen bör bemöda sig om att få fram den ursprungliga modellens detaljer så tydliga som möjligt, så att det plastiska elementet fullt framträder hos det färdiga föremålet. Häraf följer, att man i allmänhet numera blott söker borttaga den s. k. gjuthinnan eller det ytterst tunna,
Fig. 20. Magnus Stenbocks staty i gjuteriet.
af metallens upphettning åstadkomna öfverdraget, så att bronsens naturliga, guldglänsande färg framträder. Detta åstadkommes vanligen genom sandblåsning, hvarvid en mycket lin kvartssand genom en kraftig luftström slungas emot metallens yta. Äfven hammaren och mejseln måste tillgripas för borttagande af alla gjutsömmar eller märken från bindstyckenas kanter, äfvensom ingöten och luftgöten m. m. samt för ciselering.
Från Otto Meyers konstgjuteri i Stockholm hafva flere större arbeten i brons utgått,
Källa: Internet Archive ·
