Svenska slöjdföreningens tidskrift

64

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.

Hvad som tjusar är först denna monumentala entré samt trappuppgång med ståtliga verk af Sevrés moderna tillverkningar, vaser mätande H/2 å 2 meter i höjd, glaserade med kristalliserade glasyrer.

Bottenvåningen upptages af den äldsta konsten, fortgående till au premier etage där öfvergångarna ifrån renaissance till barock m. fl. stilar tar vid. Det hela uppställdt i rumsanordningar med dåtida målningar å väggarna. Sedermera träder man in i de afdelningar, bvarest det moderna konsthandtverket är inrymdt och där man ej allenast får se det yppersta som Frankrike åstadkommit på många områden utan äfven det som är mest utmärkande för andra länder. Där ser man Emile Gallé röra sig på sitt rätta fält nämligen med sina konstglas, vidare en af det moderna Frankrikes mästare inom guldsmedshandtverket, Lalique, som har en formgifning och charme öfver sina arbeten hvilka äro de skönaste man kan få se, sedermera Brateau med sina förträffliga tennarbeten. Ja, här skulle bli för långt att uppräkna alla, jag har därför endast nämnt några af de förnämsta, hvar och en mästare på sitt område.

Hvad som gör god effekt äro de dekorativa målningarna som äro placerade här och hvar, man finner bland andra Albert Besnard, Frankrikes nu lefvande främste målare, med en stor dekorativ panneau kallad L’ile Heureuse, Lycksalighetens ö, målad i denna underbara färgskala blått, grönt, violett, hvitt, samt färgen å figurerna i

svagt gult i olika förtoningar som endast han, den borne mästaren, kan framtrolla (fig. 12). Ljusdunkel har ju alltid varit hans älsklingsproblem som han löst med utsökt mästerskap. Vidare finnas utmärkta arbeten af en mycket seriös målare hvars namn är Aman Jean och hvilkens kvinnofigurer i dunkla färger utgöra de finaste prof på den moderna franska konsten.

Ibland denna samling sökte jag då de moderna möblerna men fann ytterst litet af värde. Det jag fann var ett notskåp, hvilken arkitekt som utfört ritningen kommer jag ej ihåg och det kan just vara det samma, ty det var af det vanliga veka, dekadenta slaget, men hvad som intresserade var de utsökta dörrfyllningar som skulptören Alexandre Charpentier utfört uti gul metall föreställande kvinnofigurer symboliserande musikens olika facer, det var en tjusning att skåda dessa små utsökta Fig. 11. stoi af Ed. De Oramo. konstverk hvilka smälte ihop med det ljusa träslaget och

Fig. 10. Buffet af Eug. Belville.