Sida 274
Fig 13. Fyllning.
GUSTAF FJ/ESTADS FURUMÖBLER.
AF
E. G. FOLCKER.
Då Gustaf Fjsestad på Konstnärsförbundets utställning år 1900 exponerade sin första “stabbestol“, väckte denna vårt intresse såsom en originel konstnärs halft lekfulla försök i dekorativ träskulptur, men knappast såsom ett uppslag i modern svensk möbelkonst. Den urgamla typen af en stol, hålkad ut ur den massiva trästammen, hade lockat konstnären såsom en grundform, tacksam att öfverdraga med den rika naturalistiska ornamentik som han, den vakne och trägne naturiakttagaren studerat sig till i markens mossor och tufvor, i trädens löfverk och barr.
Men trots det mästerligt komponerade och utförda detaljarbetet, upphäfdes ej det genom själfva formen gifna intrycket af tyngd och klumpighet. Den konstruktivitet som är en möbels väsentligaste egenskap fans där icke och kunde icke finnas.
Den utpräglade dekorativa läggning, som är ett bestämdt särdrag i Fjsestads konst har emellertid som bekant allt mera drifvit honom in på den tillämpade konstens område. Den redan nu ansenliga raden af hauteiissetapeter som väfts efter hans kartonger och i hans eget egendomliga maner har gjort oss bekanta med den riktning i hvilken hans dekorativa konst utvecklats och fortfarande utveckar sig. Vi finna här å ena sidan en naturalism, så utpräglad att den, såsom t. ex. i bonaden: “Rinnande vatten“ i Göteborgs museum, ger illusion. Och vi hafva ju konstnärens egen förklaring, att han vill med olikfärgade garner vinna samma verkan som med palettens färger — vill väfva taflor*). A andra sidan möter oss i flere af dessa tapeter ett drag som utgör ett af stiliseringens viktigaste hjälpmedel nämligen symmetrien. Särskildt tydligt framträder detta t. ex. i bonaden “Vårvinter" i Nationalmuseum, där kompositionens båda hälfter äfven i detaljer synas vara fullständiga spegelbilder af h varandra.
*) Se Ax. Romdahls uppsats "Rinnande vatten", Sv. Slöjdför. Tidskr. 1907, Häft. III.
Källa: Internet Archive ·
