Svenska slöjdföreningens tidskrift

34

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.

För erhållande af det så berömda, oförlikneligt sköna svarta lacket berättas ett förfaringssätt som förefaller en smula fabelaktigt, men som icke desto mindre lärer vara det enda sätt som användes, och säga alla män af facket, att man icke använder någon tillsats af lampsvart eller dylikt, utan endast omrör massan under tillsats af en viss kvantitet vatten hvilket en tid fått stå öfver jernfilspån! Sedan det öfverflödiga vattnet vid omrörandet afdunstat erhåller massan sin högsta intensitet i färgen.

Skall det råa lacket blandas med olja, sker detta till mycket olika kvantiteter. Skall det poleras, tillsättes helt litet olja, skall föremålet deremot endast bestrykas en enda gång (för simplare, billigare arbeten) så tillsättes ända till l/5 olja.

Den olja som tillblandas fås från en särskild planta, Japanernas “Ye“, den användes äfven för bestrykning af paraplyer och regnkappor, till vattentätt papper och till s. k. lädertapeter.

Beredningen af alla de olika sorterna lack, det finnes några och tjugu dylika, försiggår uteslutande i landets trenne största städer, (Tokio, Kioto och Osaka; i provinserna uppsamlas och renas det endast som rålack. — Priset för de olika lacksorterna varierar

Fig. 7 Brunn vid Yeyasu-templet. Nikko.

ganska mycket, dock äro äfven de sämre slagen dyra nog. Icke desto mindre kan man ju få köpa en del Japanska lack varor mycket billigt, beroende på lackmassans ofantliga dryghet som gör, att man med en ringa mängd kan betäcka ganska stora ytor, hvartill äfven kommer de hittills i Japan gängse ytterst låga arbetspris och lefnadskostnader.

Man handskas ej utan fara med denna lackmassa. Redan blotta afdunstningen af det friska lacket förorsakar hos mången ett obehagligt hudutslag, också bör man vid arbetet skydda sig medels ingnidning af ansikte och händer med olja.

I regel användes samma förfaringssätt vid allt lackarbete, det bör derför vara tillfyllest att beskrifva ett finare arbete t. ex. ett skrin, huru det utföres i svart lack.

Först måste alla springor eller dylikt utfyllas, detta sker medels utdragna bomullseller linneträdar som förut dränkts i simplare lack och som inprässas i springorna, härpå öfverdrages hela ytan med ett slags tyll eller med det fina långfibriga Yoshimapapperet hvilket fastklistras medels Seshime-lack, härigenom erhålla de af tunnaste trä förfärdigade föremålen en utomordentlig hållbarhet. Nästa lager består af finpulvriserad lera och lack, massan tillblandas på ett mindre bräde medels en liten träspackel, tvär i ändan, till en likformig deg hvilken så tillsättes med Seshime-lack, hvarpå massan utspacklas likformigt öfver hela ytan.