Sida 145
(iJUTNING AF HRONSSTA TY ER 1 VÅRA DAGAR
121
bland hvilka må nämnas Magnus Stenbocks ryttarstaty i Helsingborg dig. 20;, Karl X Gustafs staty i Malmö, Linnémonumentet i Chicago, statyerna af Nils Ericson, Scheele och Olaus Petri i Stockholm, Jonas Alströmer i Göteborg m. fl. Då herr Mever helt säkert kan sägas hafva infört denna art af konstindustri i vårt land samt under lång tid samlat erfarenhet inom detta område, torde några af honom gjorda uttalanden i ämnet ej sakna intresse, då de äfven beröra en del allmänna förhållanden samt visa, hvilka svå righeter man har att bekämpa vid införandet af nya industrigrenar.
Född i Stockholm 1852, arbetade M. redan som gosse hos prof. Herolclt, hvilken på anmodan af prof. Molin göt Karl X 1 1 : s staty uti Kgl. Myntet härstädes. Han deltog här i arbetet med formningen af Molins fontän, som dock i följd af Heroldts död genom olycksfall under arbetet måste afslutas i Niirnberg hos firman Geby. Lenz Heroldt, hvarest M. kvarstannade några år. Efter slutade studier vid Fria konsternas akademi samt vid Tekniska skolan och efter åtskilliga studieresor i utlandet började M. på sommaren 1872 en liten affär vid Surbrunnsgatan i Stockholm, men “arbeten voro omöjliga att få, ingen ville göra några beställningar, ty man fann det löjligt att börja en dylik affär i Sverige'-, såsom han själ f berättar. Hans första kund var änkedrottning Josefine, som beställde dir. Borgs byst vid Manilla. “Denna första tid var bekymmersam", säger M. Han klagar öfver den snart började, svåra konkurrensen såväl här hemma som med utlandet. “1'nder de senaste åren“, säger han, “har man försökt locka mina upplärda ai hetare, samt därigenom stegra lönevillkoren så att all konkurrens med utlandet nästan omöjliggöres. Hederligast vore, att hvar och en själf upplärde sina arbetare som jag fått göra, men de anse det lättare att förtjäna på andras besvär och kostnader. Mera omsorg nedlägges här hemma på monumentala arbeten, äfven äro vi nödsakade taga vår kärnsand från England samt vår formsand från Frankrike, hvilket är en ganska dyr sak, och dock är prisskillnaden obetydlig. På allt finnes tull, men ej på afgjutningar af artisters arbeten, hvilket ej nu för tiden bör räknas såsom konst, då det är ett handtverk, hvilket blott behöfver påpasslighet. Vid hvarje anmälan att beräkna gjutningskostnaden följa orden: blir det dyrare än i Belgien eller Frankrike, så blir det intet af; skillnaden är obetydlig och fosterlandskärleken skral. Efter 35 års sträfsamt arbete har resultatet blifvit det. att jag afråder min son att öfvertaga min affär, då jag måste af ålder upphöra."
Då man hör dessa klagomål öfver nutida förhållanden inom konstindustrien, erinrar man sig ovillkorligen Kristoffer Polhems bittra utgjutelser öfver alla de svårigheter, som han hade att bekämpa vid sina manufakturverk och införandet af sina nya maskiner. Om de med mycket besvär inlärda arbetarne yttrade Polhem: “Således var opera och olemn på dem förlorad. Och om en bland 50 blef duglig, så lämnade han strax Stjernsund och begaf sig till någon stad, där han fick bättre betaldt, — — — till förtigandes många andra brydsamheter, som i högsta måtto öfvat mitt tålamod och därunder mig öfvertygat hafva begått den största dårskap, då jag först tänkte på detta manufakturverket, som ändå nu var för sent att ångra".
Alla banbrvtare hafva gifvetvis större svårigheter att bekämpa än de som sedan följa i spåren. Att herr Mever trots dessa motgångar ej förlorat modet utan med energi upptagit täflingen med utlandet, därför böra vi vara honom tacksamma. Och de många vackra och gedigna arbeten, som utgått från hans verkstäder, skola länge vittna om svensk, framgångsrik företagsamhet.
Källa: Internet Archive ·
