Svenska slöjdföreningens tidskrift

KONUNG DAVIDS HISTORIA.

21

som Destrée på stilistiska grunder tillskrifver samme mästare som La Descente de Croix. Det är hl. a. Communion d’ Herkenbald i Musée de ( linquantenaire, Presentation au temple hos M. Martin Leroy, Paris, ( 'ombal des \ertus et des l tces hos M. Doldschmidt i Frankfurt, och A’Enfant Drodigue hos M. Nar dus, Arnonville.

Det måste sägas att intet enda arbete i denna grupp har samma konstnärliga värde som La Descente de Croix. Dock har A.-J. Wauters adopterat hela gruppen och tillagt ytterligare några andra arbeten, såsom Le Mariage et la Supplication de Mestra i Musée des Beaux-Arts. Det enda nya är att han förändrat konstnärens namn från “maitre Philippe" till “Jean Van Room“, emedan en af tapeterna i Musée du ( inquantenaire här inskriften Jan V. Roon. Destrée å sin sida sätter föga tilltro till denna signatur, men minskar därigenom också trovärdigheten af ordet Philiep.

Vi kunna icke ingå på detaljerna af denna fråga, det är tillräckligt att konstatera att hela denna grupp är mer eller mindre direkt influerad af Ovinten Matsvs, och att det arbete som är öfverlägset alla de andra är La Descente de Croix. Egendomligt nog finner Destrée ingen likhet med Qvintens stil; han talar om skillnaden mellan "un pathétique" och “une sérénité“. Vi behöfva knappast nämna att de stora altarverken i Bruxelles och Antwerpen beteckna båda dessa poler. För öfrigt är det egentligen typerna, särskildt kvinnorna, som mest erinra om Ovinten. Det är alltså antagligt att denne senare stått i något slags förbindelse med sagda “maitre Philippe11 eller “Jean Van Koom".

Wauters, som är mindre skrupulös i fråga om smärre olikheter, räknar också till samma grupp den bekanta serien i Cluny. Destrée däremot har lyckligtvis insett omöjligheten att ställa denna på samma plan som Communion d' Herkenbald och andra liknande. Han finner därför utvägen att tillskrifva Cluny-serien “un des émuls de maitre Philippe“, som han tillerkänner mera esprit än upphofsmannen till Herkenbald. Vi behöfva icke påpeka huru föga klarhet det finns i alla dessa antaganden och huru svårt det är att på forskningens nuvarande ståndpunkt komma till definitiva resultat.

Det bör kanske nämnas att Destrée har funnit ett intressant faktum å propos La Descente de Croix; dess midtgiupp synes vara direkt påverkad af Peruginos tafla i Florens' akademi. Det gäller emellertid endast kompositionen, typerna äro betydligt olika. Dock hafva vi här lärt känna ytterligare en viktig sida i italianismens historia. Den följande borde handla om Rafaels tapeter och de initiativ som nederländska konstnärer hämtade därifrån.

Hufvudsaken med ofvanstående utläggningar är att Qvinten Matsys' inflytande på tapetväfnadskonsten blir uppskattadt till sitt fulla värde. Hur långt detta inflytande har sträckt sig är på forskningens nuvarande ståndpunkt icke lätt att afgöra; på sin höjd kunna vi göra upp en katalog öfver de arbeten, som utgöra vår intressesfär vid en stilkritisk undersökning, och i främsta rummet bör därvid komma i åtanke den storartade tapetsamling som äges af spanska staten i Madrid. *) En närmare granskning af detta material har endast bekräftat vart antagande och gifvit nya jämförelsepunkter. Resultatet af det hela är att en ensam betydande konstnär kunnat väsentligt bidraga att sätta en bestämd prägel på en hel industri och genom sina italienska sympatier medverka till sammansmältningen af den nordiska och den sydländska formvärlden. I hvilken mån denna blandning var lyckobringande är numera en onyttig fråga; den var i alla händelser ett historiskt faktum, hvars nödvändighet icke kunde undvikas. Men när vi verkligen vilja tänka efter livad som menas med konsthandtverk eller måleri, med nordisk egenart och italienskt formspråk, då är det lärorikt att återgå till denna knutpunkt i konsthistorien, då de olika arterna blandades med hvarandra och återigen blefvo till något nytt, ur hvilket den moderna konsten framgick.

*) Se förf:s under tryckning varande arbete: Quinten Matsys. lissai 'ur 1'origine de 1'Italianisme dans l art des Pays — Ras. Kleinmann & Co, Harlem.