Sida 15
GAMLA S VENSKA FAJANSPRISER.
13
Det andra stället, där ett pris å Rörstrandsfajans tinnes utsatt, är vid katalogens n:r 12 en tallrik med monogram under adlig krona, för öfrigt betecknad såsom högst intressant af den anledning, att den “utgör den äldsta, kända pjäs dekorerad sopra bianco," d. v. s. målad med h vit glasyr ofvanpå den i blägrått stötande bottnen.
Denna tallrik, som nu finnes i Nationalmusei samling, är signerad såsom Fig. 8 utvisar, hvilket i den Bomanska katalogen tolkas: “ Stockholm 1!’ 1745 - /■' 12 sk-
K-D. (koppardaler)".* Om denna tolkning af signeringens senare del vore riktig jag förmodar nämligen med stöd af det nyss anförda exemplet ur denna katalog, att författarne ansett “sk.“ vara en förkortning af “skilling“ så skulle tallrikens pris vara "tolf skilling, daler kopparmynt1'. Fn dylik sammanställning af olika myntslag är emellertid naturligtvis en orimlighet, och, såsom jag genast skall söka visa, är tecknet efter 12 icke att läsa som “sk“ ej heller “D“ att anse såsom en förkortning af “Daler“.
Fig. 8. Från en tallrik i Nationalmuseum.
Först vill jag dock anföra ännu ett par försök till tolkning af Rörstrandsfajansernas prisangifningar.
Så förekommer i katalogen öfver den stora konstslöjdutställningen i Göteborg 1N91 prisangifningen å en platå af Rörstrandsfajans tolkad såsom “54 sk.“ äfven här således skillingar, en tolkning, hvars felaktighet framgår redan däraf, att räkningen i skillingar — på den tid, då den begagnades — icke sträckte sig längre än till 48, som voro lika med l Riksdaler; prisangifningen i detta fall borde sålunda varit U1 Rdr. 6 sk.” om priset hade varit angifvet i skilling
Slutligen må såsom ett kuriosum anföras, att i katalogerna öfver de Hammerska auktionerna i Köln 1892—94 läsas Rörstrands prisbeteckningar genomgående såsom B K., stundom såsom B K J, — B K N, — B K 7 och stundom också såsom B H. hvilka läsningar här dock äro ursäktliga, då katalogerna torde hafva författats af med svenska förhållanden i allmänhet obekant person.
Hvad dessa tecken verkligen betyda och måste betyda synes emellertid icke ligga så särdeles fjärran — de måste naturligtvis vara tecken för de myntsorter, hvari man räknade under de år, då de begagnades, men ej för några andra.
Räkningen i riksdaler, skilling och runstycken inträdde först genom Kungl. förordningen af den 27 Nov. 1776, och redan 1773 efter den nitiske direktören E. M. Nordenstolpes död hade Rörstrand upphört såväl att datera som att prisbeteckna sina alster. De gamla Rörstrandsfajanserna hafva således aldrig haft skillingpris sig åsätt, och hvad beträffar Mariebergs tillverkningar ha inga prisangifningar för sådana efter 1776 kommit under förf:s ögon, men af bolagets räkenskaper synes framgå, att man äfven efter detta år en rätt lång tid framåt begagnade den gamla myntsorten. Och denna myntsort var dalern
* Sex stycken tallrikar af samma slag som denna ägas af kammarherre Ph. Trozelli. som benäget meddelat förf., att af dessa en är daterad 14/3. tre ,5/s. en '°/3 och en ~°/5, alla 174 ‘v Häraf följer, att den Bomanska tallriken — numera åtminstone — icke är ‘den äldsta, kända pjäs. dekorerad sopr.i bijuco*.
Källa: Internet Archive ·
