Svenska slöjdföreningens tidskrift

16

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

Fig. 14 Från en bål i Rörstrands museum.

D betecknar “dussin11, och då jag tillägger, att i fråga varande tecken endast träffas på sådana föremål, som i allmänhet säljes enstaka, så torde det vara tydligt, att vi här se en sammandragning af bokstäfverna s och t (det gamla, långa s) såsom beteckning för “stycke11, således styckepris.

Då prisangifning förekommer å' en Rörstrandspjäs är den således utsatt i daler kopparmynt, och är föremålets pris lägre än 1 daler eller öfverskjuter det ett jämnt dalerpris, så angifves detta i regeln med bråkbeteckning x/2, 3/i °- s- v- Endast i ytterst få fall har jag funnit en beteckning för “öre11 såsom Fig. 15 utvisar, tagen från en s. k. såssnipa i Nationalmusei samlingar,* där “öre“ anges med vanligt tecken och priset således är 4 daler och 16 öre.

-€

Fig. 15. Från en såssnipa i Nationalmuseum.

Den gamla Rörstrandsfabrikens signering är ingalunda alltid så fullständig som de här ofvan anförda exemplen visa. Ofta nog saknar en tallrik sin dussinbeteckning (ehuru prisets storlek dock alltid anger, att det är ett dussinpris, och ännu oftare är styckebeteckningen icke till finnandes. Stundom förekommer ingen prisangifning alls, och en och annan gång finnes endast en sådan och ingen annan signering.

Prisbeteckningens frånvaro kan man ofta konstatera på sådana föremål som tydligen varit utförda på beställning.

Så till exempel saknas den på det fat, tillhörande en servis med Adolf Fredriks namnchiffer, komponerad af Jean Erik Rehn, hvilket förf. behandlat i ett föregående häfte af denna tidskrift,* den saknas också i allmänhet på serviser, dekorerade med adliga vapen eller med monogram. Men den saknas också ofta, då skälet icke kan sökas i annat än den brådska eller den försumlighet, som äro så vanliga mänskliga svagheter, och som naturligtvis icke heller voro uteslutna från en fabrik med det gamla Rörstrands för sin tid högst betydliga produktion.

Orsaken hvarför den gamla Rörstrandsfabriken såsom regel — åtminstone under sin blomstringstid — använde denna utförliga signering i olikhet med samtida utländska fabriker, är ej fullt klar. Något stadgande härom synes icke finnas bevaradt, så vida man ej så får tolka en passus i de första intressenternas assosiationskontrakt af år 1726 som lyder: “ — att wärket försvarligen inrättas och drifves, det färdiga godset weder-

börligen försäljas efter ett wist uträknat pris, som bör proportioneras efter wahrans godhet med dera satta nummero och wärde.u

Bland dessa intressenter befann sig tysken Johann Wolf, som ofvan nämnts Rörstrandsfabrikens förste föreståndare; år 1722 hade samme man grundat fajansfabriken vid Store Kongens Gade i Köpenhamn, hvilken, som vi sett, var den enda samtida utländska fabrik, som angaf priset på sina produktar, måhända kan häri spåras ett sammanhang.

* 1906.

Första kvartalet.