Sida 214
214
BYGNADSKONSTEN OCH DE TEKNISKA KONSTERNA.
Den spetsbågiga gafveln, som här och der uppträder å det sistnämda slaget af grafvar, låter väl förklara sig som en efterhärmning af det af böjda grenar uppförda och med hudar öfverdragna tälttak, som pelasgerna måhända bibehållit från ett föregående nomadlif jemte de vågräta med jord täckta innantak af korta stänger, af hvilka ett är afbildadt å fig. a af nyss nämda teckning.
Åfven i sina kolonier använde pelasgerna en synnerlig omsorg på grafvarna. I Caare och Vulci finnas lemningar af kägelformiga, nedtill kringmurade grafkullar, alldeles lika de trojanska och af samma slag som de kinesiska. I midten befinner sig en grafkammare, som ej är täckt med hvalf, utan genom stenarnas öfverkrakning i spetsbågsform, eller sluten i likhet med de toltekiska grafgemaken. Fig. 180 visar en sådan grafkammare.
Fig. 1 80. Etruskisk grafkammare i Regulini-Galleassi.
Fig. 181. Pelasgisk kolonn.
Att pelasgerna för öfrigt både försökte och förstodo att pryda sina by gnader, kan man se så väl af lejonporten i Mykene som af de kolonnfragment från Agamemnons graf, man funnit i den s. k. Atreus' skattkammare. De äro nästan de enda bibehållna lemningarna af pelasgisk ornamentik. Dekorationen på nämda kolonn (fig. 181) utgör ett ytterligare bevis för sammanhanget mellan pelasgisk och assyrisk-babylonisk konst. Mykenes murar visa redan öfvergången till likartade vågräta skikt, Samma förändring finner man å bygnaderna i Italien, der de äldsta murarna, liksom de grekiska, eljest voro kyklopiska. Först senare, men likväl alltid först bland Europas folk, gjorde etruskerna, förmodligen genom handeln med fenicerna, bekantskap med hvalf ve t.
Källa: Internet Archive ·
