Sida 222
222
BYGNADSKONSTEN OCH DE TEKNISKA KONSTERNA.
en äggstaf (fig. 198). En krönande, uppåt afslutande- del prydes med ornament, hvilkas spetsar falla nedåt, såsom på bladstafven (fig. 199); skall man på samma gång uttrycka en afslutning uppåt och ett mottagande uppifrån, såsom vid en takränna, antaga de nu uppåt riktade ornamenten formen af taggar eller löpa ut i blomsterprydnader och palmetter (fig. 195). På sköldar, knappar o. d. se vi, huru bladen och knopparna strålformigt utbreda
sig från midten. A den håliga sidan af kärl deremot äro bladspetsarna riktade mot midten för att bättre uttrycka mottagandets ide. Men grekerna bildade sig på detta sätt lagar ej blott för ornamentens riktning; de gjorde det äfven med hänsyn till de
Fig. 196. Karyatiderna å Erekteion.
Fig. 197. Grekisk meander.
olika slagen af föremål och de olika behandlingssätten. Yid dekorationen af kärl genom målning, af drägter genom färgning eller stickning, höllo de sig till etruskernas stränga, skematiska maner. Vid en plastisk dekoration deremot
Fig. 198. Aggstaf (äggbandslist).
Fig. 199. Bladstaf eller bladlist.
af kärl så väl som af arkitektoniska partier kunde de i början visserligen ej
frigöra sig från denna stränga skematism, men snart funno de äfven här
• ^T^x medlen att ombilda denna på ett mera behagfullt sätt;
""*\T^~ /^I5r\ stundom blef behandlingen till och med allt för fri.
il L V^'i* ^ Fig* 200 äfvensom 201 — 204 visa denna öfvergång från
At/N^1 T %^ strängare till friare former. Likväl ledde denna friare
J^yv2a>VA-/ behandling aldrig till missgrepp, så länge ännu den
sjelfständiga grekiska konstutöfningen varade.
Fig. 200. Antemion.
Den romerska bygnadsstilen. Vid sitt första uppträdande hade romarna ingen tid öfrig för fredens idrotter. I följd af sin öfvervägande praktiska, för poesi och konst föga mottagliga nationalkarakter funno de det äfven beqvämt
Källa: Internet Archive ·
